En gång är ingen gång

Aldrig har väl det talesättet varit mer på sin plats än efter nattens vandringstävling i Daegu! Under 20 kilometer gjorde att stort antal damer sitt bästa för att hitta den rätta gångarten. Medelst rytmiskt vickande höfter förpassas bålmuskulaturens stryrka till perfekt sträckta ben, för att få maximal fart och ett vägvinnande flyt.
Att denna bedömningssport fortfarande finner sina utövare är för vallbybloggaren en gåta. Man måste nog vara en ivrig utövare för att förstå tjusningen! Den finns säkert, men inte för vallbybloggaren. Han har i och för sig inget emot rytmiskt vickande höfter, men föredrar dessa på andra platser än Daegu!
Då övriga idrottsgrenar för natten lagts i träda, kunde vallbybloggaren återgå till svensk normaltid och tillbringade resten av natten i dvala.
Den tidiga morgonpromenaden med sambon var kylig, inte minst på de platser, som inte nåtts av den uppstigande solen. Det luktade kylig november om morgonen. Vid den lokalt placerade ICA-butiken hade ett antal hungriga gymnasieelever samlats. De köade för inträde i butiken, som ännu var gallerstängd. Verkar som gymnasiekolorna på Vallby får ännu en dag med tonåriga duracellkaniner.
Vid hotellets rökruta hade två ynglingar slagit sig ner och pratade munter med varandra. Vi spenderade en stund tillsammans och samtalade om just ingenting. Vi pratade bland annat om att se sport på teve.
- Jag för min del, sa den ena ynglingen, är en stor beundrare av de , som slår volter och dyker...vad heter det nu...
- Du menar simhopp, sa den alltid uppmärksamme bloggaren.
- Ja just det, när de hoppar från trampoliner... den sporten är jag grymt inne på!
- Jag för min del, sa den andre unge mannen, tycker nog bäst om att titta på vintersport. Det är mysigt sitta hemma och kolla. De är ute i kylan och jag sitter inne!
Vallbybloggaren och sambon lägsnade av sig med instämmande om att tevesport har flera mervärden.
Sambon vände ivrigt hemåt i hopp om att det skulle vankas någon form av morgongodis... lite tidig onsdgsmys! Han hade inte helt fel i sina förhoppningar utan bjöds på tandvårdande tuggpinnar, sådana som är lämpliga för sambos.
Vallbybloggaren satte på kaffet! Snart spred sig den underbara doften i trevna stugan. Dagens morgonmål njöts i tevehörnan. Där förkunnades i nåfot reprisinslag för gårdagen att de två Polarpristagarna festligt hyllats.
Vallbybloggaren vill inte på något sätt förringa vare sig Pattie Smith eller Kronus-kvartetten.
Men...
... han kan inte låta bli att undra vad Polarprisjuryn har emot giganten Paul Simon, som sedan mitten av sextitallet levererat njutbara melodier, inspirerats av musik från flera världsdelar. Klart att Electric Lights Orchestras Jeff Lynne och Beach Boys Brian Wilson också kan räknas bland de som polarprisjuryn förbisett!

Nå nästa är ska någon av dem hyllas...eller hur!