Semesterminnen eller vad obefintlig mjölktetra kan ge för tankar

Morgonen hade bjudit på värmande sol. Lunchpromenaden med sambon var totalt regnbefriad. Nu har dock mörka moln hopat sig och troligen kommer regnet snart! Vallbybloggaren har just inmundigat en sen lunch och skulle  hälla en slatt mjölk i kaffekoppen. Sanningen gick upp för honom... kylskåpets innanmäte var totalt mjölkbefriat!
Inte ens bakom flaskan med annan dryck kunde han se skymten av   
mjölk.

Hans letande fortsatte allt mer frustrerat. Kunde han av misstag ställt tetran i specerieskåpet, det har hänt förr! Men icke så. Inte ens en burk med kondenserad mjölk fanns tillstädes. Denna obefintliga burk fick honom att minnas barndomens semestrar i den norra delen av den västkustska skärgården. Vallbybloggarens fader, som ansåg, att semestrar skulle skilja sig så mycket som möjligt från svagströmskonstuktionens exakta petimeterverksamhet, försökte inpränta i gossebarnen och hulda makan, att nu skulle det levas  robinsonliv. eftergiften I det tält som rests för att tjänstgöra som kör vid regnväder fanns också ett lager av torrmjölk och en och annan plåtburk med kondenserad mjölk.

Det trauma som dess produkter givit den uppväxande vallbybloggaren går inte att mäta eller förstå. Ännu i vuxen ålder och fostrande egna telningar har han avstått från att utfodra dessa med torrmjölksdricka eller utsatt dem för den söta sliskiga smaken av kondenserad mjölk.

 Den amerikanske mjölkprudecenten John Megenberg sägs ha fått patent på kondenserad mjölk redan 1884. Nu  är väl det inte riktigt riktigt! Gail Borden fick redan 1856 patent på kondenserad mjölk. Då det gäller Megenberg torde mer röra sig om patent på hur man förpackar kondenserad mjölk. Fast redan i slutet av 1700-talet hade ryska vetenskapsmän kommit på att man kunde reducera vätskemängden i mjölk med 25% och då fått en mer hållbar produkt.

 

Nå, nu var detta en historisk parantes. 

De västkustska barndomssemestrarna innehöll inte bara kondenserad mjölk eller en vattnig torrmjölksbaserad vätska till cornflaksen. Det innebar också en aldrig sinande variation av olika fiskrätter. Vallbybloggarpappan byggde till och med en rök vid strandkanten, där makrill och ål och andra fiskar röktes och serverades, med egenhandlade morötter och potatis. Vitsås med kondenserad mjölk som bas. Kanske inte är så konstigt att vallbybloggaren och mycket troligt, också den yngre brodern tillhörde de få, som verkligen uppskattade skolbespisningen och ansåg att DÄR serverades delikatesser.

De andra skolbarnen tyckte vi var en konstig sort, som gillade skolmaten och RIKTIG mjölk!

Men de hade inte en far som på semestrarna lät bli att raka sig och iförd lederhosen och i bästa fall en sladdrig tröja, fiskade, rökte fisk, gjorde drycker och sås på mjölkpulver och denna sliskiga produkt som kallas kondenserad mjölk! 

De andra barnen hade pappor som överlät matlagningen åt mammor iklädda blommiga förkläden !