En skröna så god som en annan skröna

I den lilla idyllen  inväntades helgen på sedvanligt sätt. Innevånarna i idyllen avslutade städningen inför två lediga dagar. En del hade inrett lönnrum med kulörta lyktor och strött dillkronor på golvet(en gammal sed från den tid då dill var dill och persilja persiljaoch ingen dillade eller prata persilja).
.
Allt var alltså som vanligt i idyllen inför den kommande weekenden.
På idyllens torg, framför butik och pizzeria hade några av de daglediga samlats för att dryfta senaste nytt.
 Ämnet för samtalet var förre musikern  Inge "Fissmoll" Bedur och hans alltmer sedeslösa leverne. Det misstänktes stark att han i sin flygel ingalunda tog det piano, utan därstädes hyste ett harem. Ävenså hade han stadigvarande varit gäst på idyllens lilla pizzeria med dithörande bakficka.
-Exempellöst, sade en av de daglediga fylld av upprörda känslor, å han ska vara ett föredöme för det uppväxande släktet fortsatte han med förtrytelse.
-Så farligt är det väl inte , försökte en mindre upprörd bänknötare gjuta olja på vågorna, minns att han även varit mentor åt många unga, som nu tjänar sitt levebröd på att lära andra spela på ackord!
Samtalet blev allt mer hätskt och vänner tycktes klippa vänskapsband på löpande band. Lockade av den upprörda diskussionen hade idyllens före detta bullbagare anslutit till gruppen. Med den direkthet och frankhet som många års degande i bagarstugan gett honom kastade han sig in i samtalet!

- Det ska ni bara veta, kära vetebullar, att  Inge "Fissmoll" Bedur verkligen har ett harem i flygeln, sa han upplysande. De övriga tystnade och stirrade på honom med stora ögon.
Samfällt om än inte direkt samtidigt sa de:
-Hur kan du vara så säker på det?

- Jo, sa före detta bullbagaren för varje gång  Inge "Fissmoll" Bedur tager sig en geting, tager han sig också en bihustru!