Kommer den som rör på påkarna fortast alltid först i mål?

Eftermiddagen i stadsdelen var lugn! Sömnigheten låg som en luddig yllefilt över staden och dess innevånare, Det minsta lilla flyfä njöt siesta i någon avlägsen vrå. Myrorna orkade knappt dra sitt strå till stacken. I butikens bröddisk  har det dagsfärska brödet sakta påbörjat sin förvandling till reavara. Fluffiga bakverk är inte längre fluffiga. En sloknande bästföreattityd har bemästrat sig deras utseende!
På torgets  sittplatser återfann Vallbybloggaren en sömnig idrottsfantast,som hade abstinens av det numer avslutade atletiska spelen i Daegu!

-Hörru vallbybloggaren, sa han något exalterat men mer sömnigt, det är ett evigt tjatande om den där Bolten, som utropas till vår globs snabbaste man. Men vad sjutton, fortsatte han, om en man behöver ta mellan 15 och 20 steg mindre än sina medtävlare, så betyder ju inte det att han rör påkarna snabbare! Nä världen snabbaste är nog han som kom tvåa. Den mannen hade 5% snabbare rörelsehastighet på sina påkar än den som vann.
Denna kortvariga aktivitet av  meningsutbyte var det enda som störde eftermiddagslugnet i stadsdelen.
Vallbybloggaren lägsnade hastigt av sig och skyndade hem för att kontrollera att svenska och finska atleter rörde på påkarna. Bäst det gör så, tänkte han, annars blir det nog ingen målgång!
Utsagan att det inte alltid är den snabbaste som kommer först i mål, är en skröna värdig en fabelförfattare, sådana som vanligtvis skriver om harar och sköldpaddor tävling!