Vallbybloggaren och sambon anträdde lördagens första promenad i syfte att ge båda motion, men framförallt ge dräneringstillfälle till sambon. Han var lyckliga över dessa våta ögonblick.
Morgonkylan var fuktmättad och kvarlämnade ett skikt av morgondagg på de två vandrarna. De passerade skejtparken, som lämnats i ostädat skick. Pizzakartonger, vätskebehållare av skilda material, omslagspapper från diverse godissorter visade att skejtparken använys till mer än åkning på hjulförsedda brädor.
Vid butikstorget gick en ensam markvårdare i orange väst och plockade kvarglömt skräp.
Sambon luktskannade ivrigt en stolpe.
Han kom gående med axelväskans band diagonalt över överkroppen. Bästa söndagsstassen. Solglasögonen uppskjutna nästan till toppen av den kala hjässan.
Han kom gående från hyreshusområdet, som numer ägs av IKANO-bankens. I handen bar han en resväska med ett antal ej tydbara turistdekaler. Han slog sig ner fram för hotellet och började leta i axelväskan. Nästan triumferande höll han upp, vad som kan ha varit ett pass och en tummad skrynklig biljett av något slag.
Han mumsade belåtet och lät omvärlden veta, att han tagit med sig från hotellets frukostbuffe.
Då vi passerade hälsade han glatt och talade om att hotellnätter är ganska tråkiga, men dagens resa till Rom mer än väl gottgjorde hotellsängens obekvämlighet.
Det föll honom aldrig in att vi hälsat på varandra nästan dagligen under de senaste åren.
Det föll honom aldrig in att han vid flera tillfällen berättat om sin oro och ovilja att stanna inomhus.
Denna lördagsmorgon var han den den internationella globertrottern, som var på väg till Rom. Nu väntade han bara på limosinen, som skulle ta honom till flygplatsen.
- Se jag har både pass och biljett här!
Sambon och vallbybloggaren funderade, då vi gick vidare, på hur angeläget det kan vara att göra resor om än bara i fantasin.
Kanske finns det i fantasins Rom också personer vilkas närhet och samtal man kan köpa för en kanelbulle, en bit choklad....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar