Masonitbröd och kumminfrön

Under Vallbybloggarens skoltid fanns vid svenskämnets uppsatsskrivningar, förutom en mängd olika ämnesområden att skriva om, ett befriande alternativ längst ner på listam: Valfritt ämne !
Detta alternativ tilltalade mestadels Vallbybloggaren!
Därfick han ge fritt utlopp för de konstigheter som poppade upp innanför skallbenet.  Där skrevs det om hovfotografen som vandrade vilse bland renar i de svenska fjällen. En konstig historia om ett  leende duschmunstycke. Vikingkvinnan Elsa som lärde sig köra bil! Ja många figurer passerade förbi. De flesta var rena påhitten, andra lånade drag av människor,som vallbybloggaren mött under sin då korta vandring på jorden.

Förutom Elsa, som var syster till vallbybloggarens morfar så berättades om sömmerskan Elvira, som var syster till vallbybloggarens mormor. I den sytillbehörsaffär, som Elvira drev tillsammans med sin syster Anna på söder i Helsingborg, var det hon som stöd för ändringsskrädderi och Anna, affärskvinnan som stod i butiken och sålde trådrullar och spetsar, nålar och tyger!
Dessa två damer, som fötts i Helsingborg som kvinnor utan rösträtt, blev ändå relativt framstående affärskvinnor på CarlKrooksgatan.
Vallbybloggaren förstod tidigt att besök i denna affär mittemot simhallshuset och med Gustav Adolfskyrkan snett fram till höger, då man lämnade affären., innebar lekamlig belöning. I det lilla rummet bakom själva butiken huserade Elvira. Hon var också den som hade bestämmanderätten över kaffepauserna.
"Kaffe" ropade hon och all butiksverksamhet las åt sidan.
Nja inte riktigt, det var en av de få gånger som det var tillåtet att ha öppen dörr mellan syateljen och butiken.
Nu vankades det limpsmörgås med ost och kaffe med mjölk och TVÅ sockerbitar!
Att Limpsmörgås var så attraktivt, berodde på att vallbybloggarens  fader under en längre period var ivrig så kallad frisksportare! Det betydde att normalt bröd inte gillades, utan han påtvingade den övriga familjen ett grått bröd, som uppskuret i tunna skivor mest liknade och smakade masonit! Nu fanns en annan variant, ett vitt bröd med kumminfrön, som om vallbybloggaren minns rätt föredrogs av lillebror!
Nu var det inte bara det att dessa frukostbrödsvarianter plötsligen hamnade på vallbybloggarens frukostbord, utan den unge vallbybloggaren ålades uppgiften att cykla långt ut på Söder i Helsingborg, för att inhandla dessa tvivelaktiga bakverk några kallade brödlimpor. För er som känner Helsingborgs geografi ska veta att det är långt långt mellan Norr och Söder!
Som vallbybloggaren minns var bageroet beläget i en källarlokal, med ett minimalt butiksutrymme en halvtrappa ner. Det luktade osötat bröd och bagarkropp i denna butik. Bagaren själv var en herre med ordentlig kroppshydda och pratade en för den unge vallbybloggaren obegreplig svenska. Han mötte ofta sina kunder, stående utanför butiksdörren rökande på en cigarett!
... näää, då smakade limpsmörgås med kaffe och mjölk och TVÅ sockerbitar i en sybehörsaffär på Söder mycket, så mycket bättre!