Vallbybloggaren gick de första åtta åren av sin skoltid i Helsingborg. Såväl Magnus Stenbocksskolan som Högre allmänna läroverket för gossar försökte inpränta kunskap i honom. Detta var säkert inte alltid det lättaste, då fritidsaktiviteter, oftast sportliga sådana, stod mycket högre på intressestegen än boklig bildning.
Så här i adventstider påminde han sig vandringarna från Stenbocksskolan till Mariakyrkan. Under ledning av lärarrinnan Alexandersson skulle vi två och två på led promenera via Pålsjögatan, Hälsovägen och in på den gata som ledde till Mariakyrkan.
Vintrarna i Helsingborg var väl inte så snörika. Men visst hände det att vi kasade på nederbörden. Pjäxor smorda med fett och skidor av märket Mora.Nisse. Dessa kyrkvandringar hade en stor fördel, de passerade Migg Spörndlys konditori. Hans skyltfönster hade alla barndomsjular jag kan minnas, ett spännande upplägg av marsipanfigurer. Det kunde vara en scen från någon saga eller annan berättelse. Fröken Alexandersson tillät oss alltid att stanna till en stund och beskåda de härligheter som fanns i fönstret.
Det var en belöning för den långa vandringen!
Ja värmen i kyrkan var i sig också en belöning. I vart fall skydda den från iskalla vindar från sundet.
Vi skulle sjunga de julpsalmer, som trägets övats på halva höstterminen. Sedan var det dags för prosten Kareld att hålla sitt jultal till oss elever från Magnus Stenbocks folkskola.
Jag kan inte påminna mig vad dessa tal gick ut på. Jag satt nog mest och kikade i smyg på de töser jag hade ett gott öga till. Eller så fördes viskande samtal om fotboll och tvillingdeckarna med bänkgrannen.
Så hände det plötsligt!
Den fylliga stämman från den högt placerade predikstolen fångade vallbybloggarens intresse. Än idag minns jag det prosten sa. Hur det hela började eller hur han kom fram till sentensen, som ristats för livet i Vallbybloggarens hjärna, det har jag ingen aning om.
Men det var första gången jag hörde julklappsrimmet:
"Ära vare Gud i höjden
detta har jag gjort i slöjden"!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar