Det lackar mot jul, väldigt fort nu

Julfirande är av tradition en stor familjehögtid.
En helg då familjer samlas kring matbord och julklappar.
Gemenskapen står i centrum. Inte minst för barnen, de unga, har väntan varit lång.
De har letat i gömslen och vrår efter platser där julklappar gömts.
De har klämt försiktigt, för att se hur många hårda paket det finns. På form och storlek harde försökt avgöra huruvida deras önskningar nått jultomten.
På sjuttiotalet startades en rörelse som ville ge alla de, som inte hade familj samma känsla av gemenskap och trevnad under julen.
Ensamhetens dunkel utmanas under julen av drömmar och förväntningar, minnen och bilder från en svunnen tid. Alla har vi nog minnen av dofter, färger, smaker av en jul som var fylld av gemenskap.
Man kan undra hur det är i den virtuella världen.
Hur många ensamma i ensamhet, tvåsamhet och/eller flersamhet tillbringar julen framför datorn och i olika sociala medier sökt ersättning för gemenskap de förlorat.
Vallbybloggaren har nyss kommit hem till trevna stuga, efter en promenad med sambon. Luften nollgradigt krispig. Vassa låga snöformationer bebygger Vallbytundran. Få har tid stanna prata. Det rusas med stora kassar fyllda med saker, man hoppas ska glädja mottageren. Överfyllda kassar med föda bäres från den lokala ICA-handlaren. Oftast mat som i juligt frosseri ska förtäras under en kort tidsperiod.

Vallbybloggaren mindes plötsligt en jul kring milleniumskiftet, då han på 24 timmar serverade tre julbuffeer i två olika kommuner. Det var nog sista gången han ansträngde sig så mycket! Men det gladde inta bara den kvarvarande egna familjen, utan också två asylsökande familjer, som fann julen enormt ensam.
Nu har han filat färdigt på den julhistoria som ska publiceras på denna blogg i morgon och på julafton. Vallbybloggaren är fortfarande övertygad om att han hört något liknande, men det blir nu hans version!

Till er alla önskar Vallbybloggaren några goda dagar i julstöket!
Nu blir det ljusare och ljusare, snart är sommaren här!