Snöslask och julsnask

Det kan på intet sätt uteslutas, att berättelser är upprepningar av vad man en gång hört och av någon outgrundlig anledning lagrat i hjärnans mest dolda delar. Sen poppar ett ord upp. En händelse nuddar den egna hemisfären.
Så lyfts det man en gång hört fram i dagsljuset och en , som man tror, ny berättelse tar form.
Vallbybloggaren har säkert våldfört sig på någon sådan saga från längesedan, i den lilla julberättelse i två delar, som publiceras här på denna blogg på fredag och lördag, dvs den 23 och 24 december!
Så ni som inte har tillräckligt stökigt i julförberedelser, kan ju läsa denna lilla berättelse !
Fast ni får vänta tills fredag!
Då kan det bli en del julsnask i verbal form!
Ute är det annars mest blask och slask, vilket på intet sätt lockar till utevistelse.
Jag önskar att sambon hade samma härliga inställning till inomhuslevende, men det är att begära för mycket.
Nä, ut ska han, med vallbybloggaren på släptåg. Genom nästan decimeterdjupa slaskpölar går färden.
Hemma går det år ett badlakan, att få sambon någorlunda torr och presentabel för innelevnad.
Knappt har tväråkande skidförsedda personer skurit mållinjen, förrån sambons uppfodrande orala läten, tvingar bloggaren ut på slaskvandring igen!
Hur i all världen ska man få något julstök stökat, när sambon hela tiden propsar på utevistelse....