Själv har Vallbybloggaren aldrig varit specciellt förtjust i detta firande. Det är ingen höjdare att bli väckt arla om morgonen och lyssna till sövande sånger, samtidigt som man förväntas le med hela ansiktet och tycka att allt är såååå mysigt.
På ålderns höst kan Vallbybloggaren dock konstatera att sjönsång från teves luciamorgon är en fin bakgrund till morgonkaffet. Då tvingas man inte le sockermysigt. Då tvingas man inte inmundiga så kallade lussebullar, som endera är undergräddade eller stabbigt svårtuggade.
Vi var, sambon och jag, ute på en tidig morgonpromenad. Lite råkallt. Men lyckligtvis helt luciabefriad. Inte ens sömndruckna skrålande glitterbeströdda ungdomar, som vakat in Lucia lyste med sin närvaro. Vi fick i lugn och ro göra det som förväntades av oss. Nu ska klargöras att förväntan därvidlag helt och hållet åvilade sambon.
Inte en Lucia så långt man kunde se på Vallbytundran.
Vi återvände hem. En ny kopp kaffe väntade. Från teve ljuder sången om Frid på Jorden. Sofía Karlsson framför sången. Hennes välklingande röst är tusen gånger mer värd än kaffeblask och degiga lussebullar!
Det är skönt att stjärntindrade unga släktingar är på behörigt avstånd!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar