Dagen efter det att gymnasieelever slutat sin utbildning. Vallbybloggaren har dålig kunskap om dessa elever avlägger examen, tar studenten eller enbart firar avslutat gymnasieutbildning. Nu ska ingen värdering av utbildnings värde eller innehåll göras. Kan bara konstatera att det var alllt bra annorlunda förr i tiden!
Vi som är så gamla att vi inte varit skollediga på lördagar, vi som är så gamla att gymnasieutbildningen skedde redan i mitten på maj, kan med förundran se på hur dagens studenter forslas skrålande runt på diverse fordon med flak.
Vallbybloggaren tänkte tillbaka på sin egen studentexamen under morgonpromenaden. skickligt kryssande mellan sönderslagna champagne- och öl-flaskor.
Franska var ett av de ämnen som vallbybloggaren skulle testas i under studentdagens muntliga förhör.
vallbybloggaren erkänner villigt att han inte var någon vän av det franska språket. Han hatade accenter såväl grava som akuta! Han blev aldrig du med det spräket! En morgon i början av april skrev han med hjälp av lexikon och grammatik ett ode på franska . Det inlärdes utantill och han fick under påföljande fransklektion uppläsa detta ode. Överenskommelse gjordes med adjunkt Gerd att han även på studentdagen inför närvarande censorer skulle få uppläsa detta stycke.
Med hopp om att enda plumpen i studenbetyget skulle räddas, finslipade vallbybloggaren det franska uttalet.
Den stora dagen kom. Ny skräddarsydd studentkostym ikläddes och förhöret i franska påbörjades. Vallbybloggaren kände sig säker. Han kunde sin läxa.
Adjunkten Gerd blinkade konspiratorisk bakom mörka glasögon. Adjunkten vände sig mot vallbybloggaren och på en franska , som träffade den tillfrågade mellan ögonen med sådan kraft och hastighet, att allt han lärt utantill kändes mindre ihågkommet. Han försökte ta ordet och börja sin berättelse. Adjunkten envisades med att ställa frågor, som aldrig riktigt förstods av vallbybloggaren. Det hela slutade i totalt fiasko.
Nu kunden dock vallbybloggaren, tack vare goda kunskaper i övriga ämnen, erhålla sitt studentbetyg och med rättmätig stolthet bära den vita mössan.
Vilken tur att vallbybloggaren aldrig mer kommer att ombes hålla något tal på franska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar