Hon var holländska. Hade igår anlänt till Västerås. Hon, maken och de två barnen hade varit och löst entre till Power Meet. Det gröna armbandet vittnade om hennes status.
Tidigt på morgonen hade hennes make kört i väg för att uträtta några ärende. Nu är skriftställarens holländska inte av någon prima sort. Det är alltid lättare förstå det språket om man får läsa. Dock räckte språkkunskaperna till för att förstå att det gällde någon "gadget" till bilen.
Troget hade de nu väntat i fyra timmar på att maken skulle återkomma. De hade hunnit med att besöka den lokala ICA-handlaren och inhandlat glass, mineralvatten och annat som kan vara lämpligt att fördriva tiden med i väntan på makens återkomst.
Vallbybloggaren föreslog en kortare promenad genom bostadsområdet och ett besök på Friluftsmuseet. Där fanns det ju djur, som säkert barnen kunde tycka vara roligt att se på. Där fanns ju ett matställe, där lämplig lunchföda kunde intas i väntan på maken.
Säg bara till i hotellreceptionen var ni är, rådde vallbybloggaren.
Ett onödigt råd, då de hade kommunikationsmöjlighet av mobilt slag.
Bara det att makens mobila anläggning tydligen just nu var avslagen.Nåja kommer han inte får vi ropa på sheriffen, som så påpassligt svängde in på en näraliggande parkeringsplats.
Hur det hela slutade, kan tyvärr vallbybloggaren inte informera om, då samboin ansåg att hemgång var nödvändig och intagande av lunch än mer mödvändigt. De två lärde sig dock en fras på nederländska:
Hij is waarschijnlijk verloren!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar