Perla hade bott i Domsten i nästan en hel livstid och var på besök i staden vid Mälaren. Visserligen var han på fädernet besläktade med spelmanssläkten PerLars från djupet av Nåsbygden. Men han betraktade sig själv, som en riktig "skåning".
- Det är allt skönt komma hemifrån, sa Perla, och slippa det ständiga gnatet från hustrun Ottilia!
- Det skulle finnas en alternativ värld, fortsatte han. En värld där man kunde leva om sitt liv. Bli den man drömde bli och säkert också var ämnad att bli.
- Fortsätt dröm om det du, sa vallbybloggaren förnumstigt, det liv du har, har du här och nu och det är ditt ansvar ta hand om det.
- Jag är väl medveten om det, sa Perla, samtidigt vore det skönt att kunna fly denna jämmerdal. Skaffa sig en ny hustru, göra karriär på nytt. Äntligen få känna att man betyder något.
- Men käre vän, invände vallbybloggaren, du har ju haft din karriär. Inte många som hunnit med så mycket som du under dina aktiva år. En vacker hustru har du ju med och fyra barn som gör sin fader stolt. Så sa du sist vi träffades.
- Jo, så är det, instämde Perla. Både som skolfux och som högste tjänsteman på statligt verk var det mycket jag fick vara med och förändra till det bättre. Å visst har mina ätteläggar och ätteläggerska gjort sin fader stolt. Och än kan min hustru få gubbar i 70-årsåldern att vända sig om och på medelhavsmässigt sätt vissla sin uppskattning!- Ja där ser du vad ska du med alternativt liv till?
- Nja, bara visa att än kan gubben!
- Du finner nog ditt Utopia, ditt Shangri La, sa vallbybloggaren.
De båda nickade i samförstånd och ytterligare starka drycker bräddade glasen. Tröttheten sänkte sig som en blöt yllefilt över de båda vännerna. Mörktret gjorde tröttheten sällskap.
Endast några blommar tycktes trotsa kylan som kom i spåren av juliregnet.
Slår inte alla tecken fel, så kommer blommorna leende och utslagna möta de två vännerna i morgondagens gryning!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar