Till och med fåglarna teg....

Vallbybloggaren och sambon var ute och vandrade på gångvägarna på Vallby denna morgon.
Det var märkligt tyst. Det tycktes som ett moln av förstämning sakta spred sig från Oslo och Utöya.
Det var tystare än vanligt vid denna tid på dygnet. I sorg böjde sig träden mot marken. Trädens löv knöt ihop sig till minne av de nästan hundra som fick sina liv släckta.
Omaha, Oklahoma, New York, Madrid, London med flera och nu läggs Oslo till denna lista av nederlag för mänskligheten.
32-åriga Anders, som enligt sig själv är både företagsledare och i religion beläst, har gett efter för de mörka krafterna och funnit våld som lösning på att ödelägga sina fobier.
Man kan undra hur mycket William Pierces "klassiska" romaner "The Turner Diary" och "The Hunter" har känat som inspirationskälla. Att såväl Timothy McVeigh och Mattews  från 80-talsterrorgruppen The Order haft dessa böcker som inspirationskälla är otvetydigt.
Minns helt plötslig en kväll i Chile cirka 25 år sedan.
Viskande fördes samtal av såväl filosofisk, religiös som politisk natur. I bland var det svårt skilja ut under vilken rubrik samtalstemat skulle föras.
Ateister och agnostiker. Ljum attityd och passionerad attityd. Katoliker och protestanter.
Inte en gång under samtalet i denna grupp, förekom det att andras tro  på ingen, en eller flera gudar angreps. Ömsesidigt fanns en vilja att förstå varandra lite bättre.

I sin dikt "La luna siempre es muy linda" utropar Victor Jara:
Jag vill ropa:
Jag tror på ingenting
utom människors kärlek.

Det var där i den kärleken, som vi kunde överse med varandras ofullkomlighet. I det kärleksmötet fann vi varandra och ett hopp, om att kärleken till varandra en dag ska vinna!