Värmande solstrålar besegrade med mycket liten marginal kyliga morgonvindar.
Lyxigt skulle det vara, tänkte biträdande inrikesministern. Han, som vi gement kallade för Singer. För när han pratade, såg man att flera tänder saknades och han påminde om en ivrigt arbetande symaskin, när han pratade. Han hade ordnat logiplatser åt oss på polska inrikesministeriets semesterhem, flera mil utanför den polska huvudstaden.
Efter dagens program, som mestadels bestod i att vi lotsades runt till olika myndigheter, som beskrev hur aktivt de arbetade med att förhindra inresa av romska resenärer vid landets sydligaste gräns.
Nåväl denna semesteranläggning var väl inte så lyxig som ministeriet ville göra gällande. Gallerportarna öppnades av beväpnad vakt, som nogsamt kontrollerade våra identiteter. Efter en middag som vi försökte dra ut på så länge som möjligt, infann sig sysslolöshet.
Vi gjorde golfbana i korridoren utanför rummen och spelade med pingpongbollar och en hoprullad och tejpad tidning som klubba. Personalen på anläggningen gjorde sig ärende till vår korridor, för att titta på de tokiga svenskarna.
Den klorstinna inomhusbassängen ratades. Själv får vallbybloggaren besvär i andningsvägarna även i icke så klorstinn inomhusbassäng.
Morgonen kom som en befrielse, då slapp vi ur detta fängelseliknande semesterhem. Fler studiebesök, fler intervjuer. Fler resor i minibuss på olagade polska vägar.
Polen hade nyss vaknat ur det totalitära styres sömntillvaro. Det fanns en längtan ta del av allt det som tidigare bara var en dröm. Idag minns vallbybloggaren inte mycket av det ,som då var viktigt i de besök som gjordes och de samtal som fördes.
Mötena med människor är alla resors lön.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar