Som skjuten ur en kanot, fann han sig plötsligt i lodrätt ställning. Rummet där vallbybloggaren nattförvarar sin lekamen blev alldeles ljust. Efter vad som tycktes som ett ögonblick fylldes rummet av ett himmelskt dån.
Fönsterrutorna skakade ännu av den himmelska krevaden. Sambon, som i vanliga fall intar en avvaktande hållning gentemot krevader och ljusfenomen, visade denna morgon ingen som helst tveksamhet. Här skulle det ut och promeneras. Regnplagg letades fram. Så började denna morgon sicksackande väjande för regnvattenfyllda pussar.
Vallbybloggaren siktade mellan molnen i vetskapen att det inte är tätt mellan spridda skurar.
Sambon tittade på vallbybloggaren och hans gutturala ljudande kunde tolkas som en erinran om mötet mellan den lokale lustigkurren och dåvarande kungligheten Oscar II. Kung Oscar tilltalade den lokale ordlekaren med frågan:
- Jag har hört att Herrn är lustig och blixtrande snabb med lustifika repliker!
- Blixtrar den ene, så åskar den andre, ljöd det snabba svaret!
Det var väl detta, som var det enda rojalistiska, denna morgon kunde bjuda på. För nog både åskade och blixtrade det.
Det var både blött och ljudligt! Regnvattnet rann från de kvarvarande hårtofsarna ner innanför regnjackans kraglinning.
I fuktig frustration utbrast vallbybloggaren:
- Men sommaren då, hur mås det egentligen?
Döm om de morgontidiga parets förvåning när sommaren blixtrande snabbt replikerade:
- Det knallar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar